Samtidigt som bilanvändningen per invånare minskat i Europa sedan ett par årtionden tillbaka och i USA efter sekelskiftet, bygger i Sverige den nationella transportplanen på ökad biltrafik. Detta trots alla miljömål och oförändrat oljepris. Nya stadsmotorleder byggs, och kravet på kommunala parkeringsnormer består.
En parkeringsplats per lägenhet och två för en villa är vad som gäller, fastän mindre än hälften av invårnarna i exempelvis Stockholm har bil. För 80 kvadratmeter kontor krävs också en parkeringsplats eller mer. Men i affärsdistriktet Canary Wharf i London räcker det med 3 000 parkeringsplatser för 100 000 anställda.
Sverige har flest kvadratmeter väg per invånare, säger Christer Ljungberg, vd för konsultbolaget Trivector, och fortsätter med att berätta att det finns åtta parkeringsplatser för varje bil i tätorterna. Han hävdar att detkrävs ny stadsplanering med Peak Car och fortsatt minskande biltrafik.
En parkeringsplats kräver 25 kvadratmeter på tomtmark och 15 efter gatan. En parkering tar upp dyr stadsmark. Att bygga ett garage kan kosta flera 100 000 per plats, och om den är underjordisk uppåt en halv miljon.
Rätten att parkera betalas oftast inte fullt ut efter vad det kostar. Skattebetalare, hyresgäster och konsumenter får hjälpa till att betala de bilåkandes kostnader. Halva stadsytan är bilyta. Det ökar reseavstånden och fördyrar kollektivtrafiken.
Det är de äldre som kör bil flitigast, men de blir så småningom för gamla för det. Ungdomen skaffar sig inte körkort i samma utsträckning som förr, det är för dyrt, bilen är inte längre någon statusmarkör, de bor mer i städer och kollektivtrafiken har blivit bättre, och det är annat som prioriteras viktigare, sådant som socialt umgänge, resor utomlands och att kunna använda restiden till arbetet för att vara uppkopplad.
Allt fler delar bil. En bilpoolsbil kan ersätta 15 privatbilar, vilka står stilla det mesta av sin tid. Av dem som inte skaffar sig körkort när de är unga är det 30 procent som aldrig gör det enligt Gordon Stokes vid Universitet i Oxford.
Också i det bilfixerade Tyskland har antalet unga hushåll med bil minskat från 28 till 20 procent på tio år. USA har nått en peak för shoppingcenters, och människor har börjat flytta från förstäderna till förmån för stadscentra.
Trots alla tydliga tendenser till att bilen får en kraftigt minskad roll fortsätter svensk samhällsplanering efter gamla mönster. Det ger kostsamma felinvesteringar och fortsatt byggande av en otrivsam bilstad som allt fler inte vill ha. De pengarna kunde bättre användas till investeringar av spårburen trafik i städer och mellan städer. Utefter linjen där sådant görs ger det stor värdestegring av marken. Den borde komma projekten till del för finansiering.
Stadsförtätning har blivit populärt. Det är inte alltid positivt och miljövänligt. Ofta bebyggs de få grönområden som finns kvar i de centrala delarna och som är nödvändiga för trivsel och hälsa, eller så minskas lägenheternas solintag genom nya höga hus.
En tätare befolkad stad ger fler möjlighet att klara sig med att gå eller cykla, vilket är bra för konditionen och minskar behovet av bil eller kollektivtrafik. Men den stadsförtätningen bör ske genom att bilytor tas bort. Och det görs nästan aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar